Odjuret
De första dagarna av vår vistelse här hos familjen var ganska obehagliga då vi trodde att det även bodde ett odjur här. Vi såg vissa mystiska spår... ja, vi var lite som detektiver faktiskt, såg vita och gråa hår... matskålar (med ganska gott innehåll)... små bollar på golvet osv. Väldigt obehaglig känsla att bara se allt detta men inte veta vad det kom ifrån. Familjen däremot, kunde vi märka blev lite konstiga ibland, de pratade nästan bebisspråk och de har verkligen ingen bebis här i huset, det är vi alldeles säkra på. Nej, nu ska ni få höra vad det egentligen är frågan om...
I morse när vi satt och putsade oss fick vi syn på något i ögonvrån, något lurvigt som rörde på sig, gissa om vi blev rädda!
Vi förstod genast vad det var frågan om: det var Odjuret som kom!
När det inte ens lade märke till oss utan reste sig upp för att gå insåg vi att det nog inte var ute efter oss. Vi satt kvar för att se vad som skulle hända.
... och titta, det slog sig ner bredvid oss. Verkade ganska oberörd och ointresserad, såg inte alls särskilt farlig ut.
Putsade sig fin precis som vi...
Var lika mjuk som jag...
Vi har fått en vän... han är visst en katt och är långt ifrån ett odjur, han heter Robinson!